www.basjkirhast.se - en sida om basjkirhästen


Fakta om rasen, egen uppfödning och försäljning av basjkirhästar

Hem

Varför?

Historik

I Basjkirien

Användning

Egenskaper

I Sverige

                  

 

Egenskaper


 

 

Kort basjkirhästfakta:

• stort huvud
• rak eller konvex profil
• sneda ögon
• rak och stark rygg
• sluttande kors
• lågt ansatt svans
• mankhöjd 135 – 155 cm
• alla färger förekommer, blacka färger är dock vanligast
• kan ha vilttecken på hals, bog eller kors
• stark flockinstinkt
• lugnt temperament
• god arbetsmoral
• stark och uthållig
• klok och läraktig
• härdig och lättfödd
• "allergivänlig"
 

Exteriör

Utseendet hos basjkirhästen liknar de allra ursprungligaste hästrasernas. Huvudet är relativt stort, profilen rak eller konvex och ögonen är lite sneda. Halsen är kort till medellång och brett ansatt. Ryggen är rak och stark med en låg manke. Korset är sluttande och svansen lågt ansatt. Benen är starka med långa lårmuskler, ofta hastrånga. Hovarna är små, runda och hårda.

Mankhöjden kan variera mellan 135 cm och 155 cm. Även kroppsform och resten av exteriören kan skilja sig något mellan olika individer.

Basjkirhästen har ofta kraftig man och svans. Hårremmen är tät och fin och mycket kort, nästan sammetslik, sommartid. På vintern är pälsen mycket tät och ullik. Längden på pälsen kan variera mycket beroende på väderleken och individ, från 2 mm varma somrar till 15 cm riktigt kalla vintrar.

Den vanligaste färgen hos rasen är black i olika nyanser (brunblack, rödblack, musblack etc.) men även fux, isabell, brun, svart och skimmel förekommer. De blacka hästarna har ål längs ryggen, mörka öronspetsar och tigreringar på benen.

Hos basjkirhästen förekommer även skulderkors och andra vilttecken, som t.ex. mörka fläckar på hals, bog eller länd. Dessa tecken är ett arv från den asiatiska vildhästen. Nätliknande mönster på hals och bog återfinns även hos raser som jakut, oirot, kazak och mongolisk häst.

Basjkirhästen har inga kända medföljande sjukdomar eller defekter. Den har enbart avlats ur sundhetssynpunkt, eftersom den på alla sätt måste vara frisk och duglig.

Temperament

Basjkirhästen har kvar mycket av vildhästens beteende med en starkt utpräglad flockinstinkt, som ett effektivt försvar mot rovdjur. Den har också en naturlig vallinstinkt som kommer väl till pass i arbete med boskap eller renar.

Rasen är känd för att ha ett mycket lugnt temperament. Den är oftast lojal och arbetsvillig, men som den överlevare den är, också intelligent och envis. Ryktet säger att denna häst sällan brukar skena iväg vid fara. Basjkirhästen beter sig naturligtvis som alla andra hästar och skyggar för otäcka saker, men den har sin naturliga instinkt att spara på värdefull energi och flyr därför inte i onödan. Detta beteende kan visa sig genom att hästen då den blir skrämd stelnar på stället en stund, för att sedan besluta sig för om den ska ta till flykten eller inte.

Som ridhäst är basjkirhästen smidig och bekväm. Den är mycket säker på foten och tar sig fram överallt i terrängen i alla hastigheter. Den lämpar sig för all slags ridning och är genom sin uthållighet och arbetsvillighet en mycket högpresterande ras.

Basjkirhästen är snabbtänkt och listig, vilket gör att den ibland framstår som envis och lite egensinnig och många ägare kan nog uppleva den som en häst med stor integritet. Lite motsägelsefullt ställer den ändå upp på det mesta, eftersom den är av naturen lojal och arbetsvillig. Den är i de allra flesta fall en häst som har mycket egen vilja, men som är både klok, lättlärd och ambitiös och som ofta blir en osviklig kamrat.

Tack vare basjkirhästens lugna temperament och intelligens, blir banden mellan basjkirhästen och dess ägare ofta väldigt starka.

Det är sannolikt rasens historiska utveckling som har bidragit till dessa egenskaper. Rasen har karaktären av en överlevare, som måste kunna ta livsavgörande beslut om energiåtgång och andra risker. Samtidigt har den i mycket stor utsträckning avlats för att villigt stå till tjänst till alla slags uppgifter i alla väder.

Gångarter

Utöver de tre vanliga gångarterna skritt, trav och galopp kan en del basjkirer även behärska tölt.

Till skillnad från andra hästraser med extra gångarter, har basjkirhästen inte alls avlats på gångartsprestationer. Trots att de flesta bara använder sig av de vanliga tre, är basjkirhästar mycket bekväma att rida. Hos en rastypisk basjkirhäst flyter rörelserna mjukt genom hästens kropp, vilket gör att gångarterna aldrig blir stötiga eller obekväma.

Basjkirhästen har utvecklats med stora krav på framkomlighet och komfort på långa sträckor, och det har säkert bidragit till att alla hästens gångarter är mjuka och bekväma.

"Allergivänligheten"

Basjkirhästen är känd som en av få raser som många hästallergiker kan tåla att umgås med. Det har gjorts forskningsarbeten för att finna orsaken till detta fenomen, men inga resultat visar på något unikt hos rasen.

En av orsakerna till allergivänligheten hos just basjkirhästen, tros dock kunna vara att pälsen är lite fetare än hos andra hästar. De flesta allergiker reagerar på stövet, de döda hudcellerna i pälsen, och proteinet i det. Fettet i basjkirhästens päls gör att stövet binds kvar i hårremmen och släpps inte i några större mängder ut i luften.

Den feta pälsen hos basjkirhästen är ett naturligt framavlat skydd i de klimatförhållandena som rasen har utvecklats i.

Eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för rasens allergivänlighet, finns det förstås skepsis kring denna. Erfarenheterna med basjkirhästar och allergiker visar dock att många faktiskt kan umgås besvärsfritt med denna häst.

För de som är allergiska och därför tidigare inte kunnat rida eller umgås med hästar, spelar förstås inte forskningsresultat någon roll, då de äntligen kan ägna sig åt sitt hästintresse.

Det ska dock observeras att rasen absolut inte kan kallas allergifri. Den som är allergisk mot hästar och som vill prova att träffa en basjkirhäst, ska alltid vara försiktig och ha med sig allergimediciner.

www.basjkirhast.se - en sida om basjkirhästen © Lisa Sterneland 2010