www.basjkirhast.se - en sida om basjkirhästen


Fakta om rasen, egen uppfödning och försäljning av basjkirhästar

Hem

Varför?

Historik

I Basjkirien

Användning

Egenskaper

I Sverige

 

Hästavel i Basjkirien

 

Basjkirien har en väl utvecklad hästavel och upptar första plats i Ryssland i fråga om hästpopulationen. I början av 90-talet fanns det ca 160 000 hästar av olika raser i Basjkirien.

 

Basjkirhästaveln under 1900-talet

Hästavelns stora betydelse i Basjkirien har bidragit till att det lagts stor vikt vid att bevara den inhemska rasen basjkirhästen.

Rasen anses vara den mest härdiga och mest ekonomiskt fördelaktiga hästen i Uralområdet. Trots detta har den riskerat att utrotas helt. Detta främst på grund av jordbrukets mekanisering och minskningen av de för hästbetet så viktiga stäppområdena.

Basjkirhästen utvecklades ursprungligen för ett liv på stäpperna. Ekologiskt sett är rasen idealisk för markerna och vegetationen. Den utnyttjar växterna på ett skonsamt sätt och kan livnära sig på stäppvegetationen året runt, och anses därför vara det tamdjur som är mest fördelaktigt att ha på dessa marker.  

Under efterkrigstiden startades en kraftmätning i fråga om prestationsavel med häst. Till fördel för den produktiva basjkirhästen började det ordnas utställningar och tävlingar inom hästaveln och dess produktionsgrenar. Fram till mitten av 1960-talet var det de objektiva specialisterna och forskarna inom hästaveln som fick styra avelsarbetet med basjkirhästen. Sedan återgick tyvärr urvalet till sportprestationer, vilket nästan helt tog bort hästens betydelse i jordbruks- och livsmedelsproduktionen.

Trots hotet mot basjkirhästens fortlevnad, visade den sig vid flera tillfällen fortsatt vara den mest prisbelönta rasen vid utställningar i alla grenar inom prestationsaveln i Ryssland. Republiken Basjkirien ansågs därmed vara högt utvecklad i sin hästavel när det gällde bra avelsstammar, sportprestationer, produktivitet och arbetsduglighet.

Utrotningshotet mot basjkirhästen ledde till en räddningsaktion. Först slog forskarna larm. För hästforskningen innebär hästar av denna typ ett värdefullt genetiskt material. På 90-talet startades i Basjkirien därför en ny reform, som innebar att jordbruksekonomin tvingades till ett bevarande och återupplivande av hästrasen.

Tack vare räddningsåtgärderna av ministerrådet i Basjkirien, anses basjkirhästen i god tid ha kunnat skyddas från total uppblandning med andra raser, och med detta har den ursprungliga rasens genbank säkrats.


Dagens basjkirhästavel i Basjkirien

I dagsläget finns ett 20-tal gårdar för uppfödning av renrasiga basjkirhästar. De bästa resultaten av basjkirstuteriernas avelsarbete visas och vinner fortfarande på många utställningar för prestationsavel i Ryssland.

Expertkommittén för bevarandet av rasen tilldelar varje år diplom till hingstuppfödare. Detta för att påskynda återställandet av basjkirhästens typ, som anses ha förlorats genom osystematiskt korsande med andra raser.

Jordbruksministeriet i Basjkirien ger anmärkningsvärt stor uppmärksamhet åt bevarandet av den renrasiga basjkirhästen. Under de senaste åren anses hästaveln med basjkirrasen ha blivit bättre än någonsin.

Hästhållningen i Basjkirien skiljer sig mycket från den svenska. Än idag hålls basjkirhästarna vanligtvis i flockar som går fritt över stora områden. Deras liv på Uralslätterna liknar vildhästars. De släpps inte bara på sommarbete, utan också på vinterbete. Detta innebär att de själva får sörja för sin föda under hela vintern.

Basjkirhästen har i alla tider fått genomleva denna hästhållning och präglats starkt av den. Aveln har på så sätt styrts av det naturliga urvalet när det gäller härdighet, sundhet, effektivt födosök och förmåga att spara på energi.

Mjölkproduktion, kumystillverkning och köttproduktion

En stor del av avelsarbetet med basjkirhästen handlar om mjölkproduktiviteten. Rasen har använts för mjölkproduktion sedan urminnes tider och en god mjölkproduktivitet hos basjkirston är en viktig egenskap även i dagens avel.

Under första hälften av 1900-talet bevisades möjligheten att kombinera mjölkning av ston med framgångsrik uppfödning av värdefulla föl. Detta gjorde basjkirhästen till mycket ekonomiskt fördelaktig i livsmedelsproduktionen. På grund av denna möjlighet blev det till en början förbjudet att mjölka basjkirston, men från år 1953 utvecklades uppfödningen av mjölkande hästar som en ny gren i Basjkiriens livsmedelsproduktion. Basjkirhästen har en hög fruktsamhet och stona mjölkar i genomsnitt 1700 - 2800 kg mjölk under digivningsperioden.

Vid det medicinska forskningsinstitutet i Basjkiriens huvudstad Ufa, används stomjölk till produktion av medicinska preparat för behandling av stelkramp, botulism, tuberkulos samt en rad andra sjukdomar. Mjölken används också som modersmjölksersättning till spädbarn och framförallt för tillredning av den alkoholhaltiga drycken kumys.

Endast för behovet av de medicinska fördelarna som kumys från stomjölk innebär, produceras idag ca 30 tusen ton mjölk, vilket endast täcker 10% av det totala behovet.

Vad är kumys (eller kumiss)?  

Kumys eller kumiss är en svagt sur dryck av jäst stomjölk, med 2 - 3% alkoholhalt. Bruket av kumys härstammar från folkslag som basjkirer, kirgiser och kazacker.

Kumys tillredd av mjölken från basjkirston är traditionell i Basjkirien och har använts av basjkirfolket sedan tiden då de levde som nomader. Drycken är mycket näringsrik och det sägs att den som dricker sig full på en bra kumys inte har matlust på tre dagar. För forntidens nomadfolk kunde den näringsrika drycken under vissa perioder vara den enda födan.

Än idag tillreds kumys av stomjölk både i Basjkirien och i andra delar av Ryssland. Drycken brukas främst i medicinskt syfte, bl.a. som hälsobefrämjande dryck vid sanatorier.

Hästuppfödningen ger inte bara kumys, utan också värdefullt dietiskt kött. I köttproduktivitet kan inte hästen mäta sig med nötboskap, men med det kemiska innehållet överträffar hästköttet nötköttet. Basjkiriens hästgårdar inbringar staten 6 tusen ton hästkött om året.

För nutida krav på produktiv hästuppfödning som ger mjölk och kött, har resultaten av flerårig forskning visat att egenskaperna hos den inhemska basjkirhästen är fullt tillfredsställande för både kött- och mjölkproduktion.

Som rasen uppträder idag, har den gjort sedan forntiden. Alla försök till förändringar av den ursprungliga basjkirhästen har endast försämrat den. Basjkirhästen anses inte vara behäftad med några genetiska fel. Idag tros den ursprungliga genbanken vara säkrad genom avelsarbetet för bevarandet av rasen.

I Basjkirien är framtidsutsikterna för basjkirhästen goda, genom den väl utvecklade produktionsgrenen för kumysframställning, samt genom rasens goda köttkvalitet.

Faktauppgifterna till texten på denna sida är hämtade från:
vatandash.bashedu.ru
bashinform.ru
V.S. Mursalimov, B. Satyev - "Basjkirskaja losjad" Basjkirska bokförlaget, Ufa 1988

www.basjkirhast.se - en sida om basjkirhästen © Lisa Sterneland 2010